Hans Gardemar – på två hjul i Himalaya

Hans Gardemar är en etablerad musikproducent och kapellmästare med över 40 års erfarenhet. Han är ett välkänt namn i svensk musik och syns ofta i TV. Idag är han lektor i musikproduktion vid Kungliga Musikhögskolan, men hans passion för musik och tv-produktion lever kvar

Genom musiken lärde han känna PJ, en äventyrslysten vän som till slut lyckades övertyga honom att följa med på en resa till Indien.

En packningslista kom på e-post och den var strikt. Max 60 liter i en packrulle inklusive allt – hjälm, bikerkläder och andra nödvändigheter. Kläderna skulle dessutom ha dubbel funktion och användas för flera ändamål. Visum skulle sökas och vid ankomst till Indien fick man en stämpel som gällde i 30 dagar. Valutan var indiska rupier, men det var bättre att växla på plats. Ett bra tips var att ha med sig dollar och euro eftersom kreditkort inte fungerade.

Hans började träna mer inför resan, men en sak gick inte att förbereda sig på – höjdsjukan. Brist på syre kan leda till att man kollapsar, något som inte var att föredra på de utmanande vägarna som väntade.

Resan till Himalaya

Flygresan gick först till New Delhi och därefter inrikesflyg till Leh, en resa på en och en halv timme. Att ta sig vidare till inrikesflyget krävde tålamod – visumet visades sju gånger och processen tog tre och en halv timme i samma transithall. Leh är en av världens högst belägna flygplatser, 3500 m över havet. Acklimatisering var nu nödvändig för att kroppen skulle kunna producera fler röda blodkroppar.

PJ informerade Hans: ”Från och med nu är vi vegetarianer. Ett smart sätt att undvika magsjuka.”

Äventyret börjar

Att sova var svårt, och yrsel var en del av acklimatiseringsprocessen. Men dagen efter var det dags att ge sig iväg. Motorcyklarna hade hämtats ut dagen innan – Royal Enfield Himalaya 411 cc -22 med en extra 5-liters bensindunk.

Första utmaningen var en rondell i vänstertrafik ut ur stan. Indisk trafik är annorlunda – ingen lyder trafikljus eller stoppskyltar, hastighetsbegränsningar är bara rekommendationer och tutan används frenetiskt.

Efter en stor portal ut från staden började en fyra timmars körning på asfalt – ett bra tillfälle att lära känna motorcykeln innan bergen tog vid.

Första stoppet var vid Sirsir-La-passet, 4500 m. Dekorativa böneflaggor vajade i vinden, och motorcyklarna fick sin beskärda del av dekorationer för att ”bli vän med gudarna”. Här blandades buddhism, hinduism och islam. Vägen var ofta i dåligt skick på grund av jordskred. Nomader flyttade ständigt för att laga de skador som uppstod. Trots sin enkelhet var det en viktig väg – även lastbilar trafikerade den. Augusti till september är de enda månaderna då man kan köra här innan monsun och snö förstör vägarna.

Att överleva på ”Världens Tak”

Hans insåg hur djupt det var på yttersidan – 300 meter rakt ner. PJ sa kort: ”Här ska man inte köra av. Ingen hämtar oss. Ingen helikopter kan komma hit. Olyckan blir en minnesbegravning.” Världen såg ut som en annan planet, svår att ta in i sin storslagenhet. Bromsvätskan kokade i serpentinbackarna, men de lyckades ta sig ner till en by.

På grund av konflikten mellan Indien och Pakistan var militärer närvarande vid gränsstationerna. De förflyttade sig i kolonner för att undvika övervakning från satelliter.

Höjdpunkten var en topp på 6305 m över havet – en prestation av mod och uthållighet. Temperaturen var inte särskilt kall, ibland 20 grader, men goretex-stället blev för varmt. En punktering drabbade Hans hoj på väg ner till Srinagar, men hjälpen kom snabbt. Efter en gondolfärd till bobåtarna i Srinagar avslutades resan med en vacker kväll på floden.

Efter tio dagar var äventyret slut. Skulle Hans göra om det? Svaret var tydligt – Ja!

Budget

• PJ som guide inkl. allt: ca 250 €/dag (mc, mat, boende)
• Flyg tur och retur: ca 20 000 kr